Sida 511

alltför vältvagna gumhänder; i en tredje ports skymning står
en pyssling med huvudet i gummans knä, löskas med nit och
vana under det att ett par andra småttingar åskåda med
intresse och vänta sin tur; genom den fjärde stiga vi in i
själva köket. I dess bortre ända under fönstergluggarna står
det långa matbordet, i den främre ej långt från dörren spisen
med fyra eldbäcken. En kvinna, vid pass fyrtio år men redan
åldrad i möda och barnsängar, gräddar risplättar till Santa
Agatas fest. Det är änkan Potenzano, Ruggieros och
Carmelas mor. En tolv års flicka sköter fläkten. Men de äro
sannerligen ej allena. Bakom flickan står en rädda småttingar
på lur och kring kvinnans fötter trängas griskultingar och

hundvalpar. Hon föser undan dem - förgäves. Och då hon
åter vänder sig mot spisen, ser hon hur flickan med flinka,
smutsiga tassar griper i högen av gräddade plättar och
smusslar dem till ivrigt gripande små händer. Och hon slår flickan
över tassarna och åter tränga valpar och kuttingar fram och
hon föser bort dem och åter äro de flinka tassarna i
verksamhet. Då tryter tålamodet den beskedliga kvinnan, hon