Sida 515

går dem förbi, stiger in i köket.

Vid orangen har karlarna börjat nojsa med de stumma
flickorna. Det gäller att få dem att tala eller åtminstone
skratta. Men gravallvarliga och smidiga undvika de kittlande
fingrar och stoppa till öronen för lustiga skämt. Hart när
byts skämtet i allvar. En av de yngre männen har antastat
Carmela med sitt raljeri. Då träder plötsligt och våldsamt en
annan ungdom emellan, han är tämligen liten men kraftigt
byggd och under breda, svarta ögonbryn tindra hetsiga ögon.
Som två tuppar stå de mot varandra och högerhänderna smyga

sig bakåt till knivfästet. Men antastaren tar reson, skrattar,
rymmer fältet och gör rätt däri. Ty Luigi är Carmelas
fästman och ej hågad för skämt. Rivalen kvitt småler han mot
Carmela och hon svarar.

Men i köket sitta vid bordet farfar Torriddu och Tonio,
förvaltaren, mittemot varandra, sleva ur samma skål, tysta.
Så resa de sig på en gång, korsa sig och gå mot en liten dörr