Sida 518

återvänt till sin son och förtäljer honom nyheten med samma
försagdhet hon som Tonio. Det kan Ruggiero inte förstå och
han spörjer:

- Hur kan det oroa kära mor att husbond kommer? Och
Fabricio till och lilla grevinnan Marcella! Jag gläder mig, jag!

Änkan Potenzano skakar på huvudet och med ett skyggt, en
smula förläget leende upprepar hon ett sicilianskt ordspråk:

- Det är gott att ha en husbonde - om han är långt borta.

Under tiden ha flickorna vid orangen bundit sina kransar
färdiga - alla utom en: Carmela. De fyra stå med kransar
i händerna och betrakta gäckande Carmela, som arbetar med
förtvivlad iver och som just därför fumlar. Hon har slagit sig
ned på en bänk och bredvid henne sitter Luigi, ännu ivrigare
än hon, och följer med ängslan hennes arbete. Tappar hon
en blomma är han strax färdig att taga upp eller räcka henne
en annan. Hans kamrater följa med spänning och löje och så