Sida 533

är fullständigt katolskt korrekt.

Kring helgonbilden stå i en halvcirkel bönpallar. Fabricio
faller på knä vid muren längst till väggen och systern

Marcella tar plats vid hans sida. Farfar Torriddu tar plats på
pallen längst till höger och sedan i rad änkan, Tonio, hela
släkten Potenzano: sist tar Ruggiero med tvekan sin plats och
blir sålunda granne till Marcella. Framför altaret står prästen.
En efter en stiga män och kvinnor fram, kasta efter en hastig
knäböjning sina blommor framför altaret. Efter ett par
ögonblick reser sig Fabricio och går hastigt ut ur kyrkan. Ruggiero,
som de andra med huvudet sänkt i bön, lyfter det nu långsamt
och vänder ansiktet mot Marcelia, så ock hon mot honom.
Några sekunder se de varandra in i ögonen, allvarliga, utan
leende. Så sänka de åter sina huvuden i bön och framför
dem växer en kulle av blommor. Farfar Torriddu stiger upp,
änkan, Tonio, alla utom de båda som knäböja sida vid sida
glömska av allt annat än just detta: att de knäböja sida vid
sida. Den gamle prästen, som står i bön framför altaret,