Sida 537

påfåglar och bli själva skrämda, utstå tills vidare mera ångest
än fröjd. Men fram till den lilla gallergrinden i muren
kommer nu Luigi. Han undersöker noga och betänksamt låset. Så
försöker han se till höger och vänster i parken. Åter står
han några sekunder till synes lugn och eftertänksam. Plötsligt
griper han åter i grinden, skakar den våldsamt, slår huvudet

mot gallret, skakar själv av snyftningar. Just då når det
flyende paret sitt näste, en liten paviljong dold i parkens
tätaste dunkel. Fabricio skjuter flickan före sig in i
paviljongen, kastar ännu en spejande blick tillbaka, försvinner.

Samtidigt sitta i farmor Maruzzas kammare gumman själv,
farfar och Tonio, alla tre försänkta i djupa, bekymrade tankar.
Farmor lyfter sitt huvud och säger:

- Det varslar illa, illa! Vem kan nu betvivla att olyckan är
över oss?

Och Tonio skakar sitt huvud och säger: