Sida 539

Utan att lyfta blick eller ändra min svarar Luigi:

- Tids nog får du veta varöver jag sörjer.

Ruggiero skakar på huvudet och går in med kärlen. Luigi
går bort till gödselstacken: där bredvid är en fördjupning för
gödselvattnet. Långsamt tar han av sig den vackra
sidenhalsduken, fästegåvan, långsamt och varligt viker han den
samman, stryker den mot kinden, blundar. Hans ansikte
förvrides av en smärtans grimas - så är han åter lugn, slö.
Ruggiero kommer åter ut, hämtar som nyss två krus, betraktar

vännen, skakar på huvudet. I kammardörren står farfar, tar
emot de sista båda kärlen, stänger dörren om sig. Och farfar
säger till farmor och Tonio:

- Örnen är snabb men räven är förtänksam. Vem av dem
vinner? Åter väger han en av sina kära pungar i handen,
sänker ned den i ett av krusen.