Sida 540

Ruggiero kommer ut på gården med ett par brinnande
facklor som han fäster i murens krampor. Så går han bort till
Luigi och lägger handen på hans axel. I detsamma rätar denne
upp sig, han skjuter vännen åt sidan och stirrar mot
landsvägsporten. Det är Carmela som kommer, stilla, försökande
att dölja sin ångest. Hon går fram mot brodern och
fästmannen. Duken i Luigis hand vecklas upp: utan att taga
blicken från flickan böjer han sig ned och doppar den i
gödselvattnet, kramar den till en boll, som han slungar emot henne
och med plötslig smidighet och snabbhet, kastar han sig över
henne, sliter av henne örhängena. Ruggiero har stått som en
stenstod, störtar nu emellan, vräker Luigi tillbaka och drar
blixtsnabbt ur stövelskaftet den långa, sicilianska kniven. Då
ropar Luigi:

- Vill du hämnas hennes skam så gå till slottet! I går gav
hon mig fästegåva, jag henne; i dag har hon följt Fabricio!

Ruggiero vänder sig långsamt mot systern, tvekande, rädd