Sida 548

viss arbetstyngd, någonting fritt från överilning men orubbligt

i beslutsamhet. Morgonens tunga allvar är kanske mer hotfullt
än föregående aftons svallande uppbrusning. Nu spritter han
upp. Hans tillfälle har kommit eller är rättare sagt nära att gå
honom ur händerna. Spelarna på terrassen ha tröttnat och
lämna nu arm kring liv terrassen, i det Fabricio kastar ännu
en forskande blick ned i parken. Genast förbytes tyngden hos
Ruggiero i smidighet. Han bryter sig genom myrtenhäcken för
att taga en ginväg och halvt springer halvt smyger framåt.

Då hör han sitt namn ropas: Ruggiero! Och tvärstannar.
Vänder sig om. Upptäcker i en myrtenalkov Marcelia. Var tog
den beslutsamme domaren, den oblidkelige hämnaren vägen?
I går rådde mor på honom, i dag kärestan - i morgon blir
det kanske - farmor Maruzza. Han blottar huvudet, sätter
sig bredvid henne på bänken, dock ej nära, leker förläget med
hatten; han ser upp på henne och de småle mot varandra.
Åter bliva de allvarliga. De tala om helgonets fest och
Ruggiero säger: