Sida 561

fiskare, hart när alla Rocca Capreas män, i alla åldrar från
farfar ned till Ruggiero och Luigi. De hälsa farfar förstulet
men han svarar icke. De slå sig ned, var det faller sig, somliga
långt bort från farfar, andra helt nära. En och annan har en
bössa över axeln, andra stavar. Av kvinnor endast änkan
Potenzano, bredvid sin son. Och farmor.

Farmor sitter ej bland de andra. Hon har slagit sig ned
utanför ruinen, kanske för att hålla utkik. Emellertid har hon
en egendomlig sysselsättning. Bredvid henne stå en kruka och
en skål. Skålen är fylld med vatten och i vattnet ligger en
lerklump. Farmor tar ett litet stycke lera och rullar därav en
kula som hon lägger i solen att torka. Så rullar hon kula efter
kula, radar upp dem. Men när hon rullat den sista kulan gör
hon i denna med tumnageln ett kors.

Under det att farmor är sålunda sysselsatt rådpläga männen.
Och farfar säger:

- Bröder, i dag var det Potenzanernas dag, i morgon blir