Sida 563

oroar dem, det sticker och plågar, de vrida sig, de vända sig
men kvinnornas blickar släppa dem ej. Luigi är den förste
som faller till föga. Han går fram till krukan, sticker ned
armen, tar upp en kula, visar den för farmor, farfar, kastar
den. Och liksom då ett får hoppat över stättan, hela flocken
följer, så komma de nu fram först en efter en sedan allt flera
åt gången gripna av iver att lära känna sitt öde. På samma
sätt som Luigi visa de gubben och gumman kulorna, slunga
dem sedan, några med synbar lättnad, andra med eller låtsad
liknöjdhet. Nu är Ruggiero inne i klungan, som redan börjar
trängas kring krukan. Hans mor har gjort en liten rörelse
som för att hålla honom kvar och söker nu förgäves upptäcka
honom bland de andra.

Han tar sin kula, likgiltigt, rycker till, då han betraktar den
och knyter ofrivilligt handen kring den som för att dölja.
Så blir han stående orörlig, skräckslagen några sekunder under
det att de andra alltjämt passera förbi de gamla. Äntligen
märker farmor Maruzza att han står där med sluten hand.
Hon tar den och ser spörjande på honom och som om han