Sida 567

hans hand kring bösspipan, hon säger: Se här din fars bössa.
Här har den varit gömd alltsen den sist användes. Men jag
har själv smort och provat den vart år. Den klickar icke.

Som om vapnet, dödsbringaren, äntligen gjort klart för
honom vad värv han ålagts, bryter han samman och sjunker
på knä framför gumman, trycker hennes kjortel mot sitt
ansikte. Farmor lägger handen på hans huvud, säger:

- Ruggiero, son, de store förtrycka oss. Därför måste en
offra sig för alla. Nu som då.

Hon skjuter hans huvud tillbaka, ser honom in i ögonen,
fortsätter: Sonen får ej vara sämre än fadern - ej heller
driste han tro sig bättre...

De väldiga, rostiga gamla grindarna till slottsparken skjutas
upp av tvenne tjänare. Hans nåd rider ut. Han åtföljes endast
av sin son, Fabricio. Det är ett vågstycke, säga de båda
tjänarna sinsemellan, skaka betänksamt sina huvuden i det de