Sida 568

åter stänga grindarna bakom de bortridande. Säkert är det ett

vågstycke och kanske just därför i hertigens smak. Han är en
kraftig väl bibehållen man, något över medelåldern, hård,
högdragen, butter, vid ett tillfälle med en glimt av besk ironi.

De rida genom småskog mellan förkrympta ekar och
allehanda buskar. Till höger om vägen stiger marken upp mot
berget. Långt ha de icke ridit förrän hertigen tycker sig märka
någonting misstänkt i buskskogen. Ryttarna hålla inne, speja.

Kanske någon fördömd tjuvskytt. Fabricio svingar sig ur
sadeln, drar upp sin revolver och springer in bland buskarna.
Mycket riktigt, det blir prassel och brak, någon rusar, kastande
sig i zickzack mellan stammarna. Fabricio stannar och ropar:

- Stanna! Jag känner igen dig. Du är Luigi.

Rätt. Det är Luigi med bössa över axeln. Då han ser sig
igenkänd stannar han, tar av sig hatten och kommer med