Sida 570

- Alldeles! Genom att fresta Gud och alla helgon ha vi
behållit makten - även om vi stundom mistat livet.

Så fortsätter ritten.

I en skreva i berget, som reser sig över vägen sitter farmor
Maruzza och betraktar oavvänt sin sonson Ruggiero. Kanske
tror hon att hon skall mista makten över honom om hon
släppte honom med blicken. Han står ett stycke längre ned än
hon; uttryckslös, orörlig med bösskolven under armen och de
båda piporna riktade framåt liknar han en vaktpost, lugn,
liknöjd. Men farmor i sitt gömsle råkar lossa en sten, som
rullar ned mot Ruggiero. Han varsnar henne och det
uttryckslösa ansiktet blossar upp i vild vrede,

- Varför bevakar du mig? skriker han. Har jag icke givit
dig mitt löfte? å! Gå!

Farmor försvinner.