Sida 573

Det är Fabricio som kommer, hetsad av skräck och hat.
Ej mindre blir hans hat, hans vämjelse då han upptäcker att
Ruggiero är gärningsmannen. Han ser att han ännu andas
och i en första uppbrusning drar han sin revolver och sätter
mynningen till den sårades tinning. Dock, det dådet blir
honom för vidrigt. Med en grimas av äckel sticker han åter
på sig revolvern. Brottslingen, om han ännu har tillräckligt
med liv kvar i kroppen, skall icke undkomma. Fabricio skall
hämta folk från slottet odh taga honom i förvar. Han skall
just resa sig, då han gör en upptäckt som rågar måttet med
avsky: han ser den öppna medaljongen, han ser systerns
porträtt. Ett nytt hat tändes, kanske starkare än hatet mot
Ruggiero. Han tar medaljongen, hastar ned mot vägen.

Odh gäller det nu, vem som skall komma först: Fabricio
som är nära att spränga sin häst för att hämta folk till den.
döde faderns hemforslande och till brottslingens gripande -
eller farmor, som söker hjälp. Hon springer för livet över
den svårframkomliga bergskammen, snubblar, faller, reser sig,
springer, faller på nytt, rullar utför ett småstenigt stup,