Sida 574

kommer åter med blödande ansikte och händer upp, springer,
springer, stupar, förmår ej mer, förmår ännu ropa, skrika,
tjuta... Och som framtrollade dyka ur stenrösen och skrevor
en del av de män fram, som deltogo i rådplägningen. En har
offrat sig för saken men saken är allas och de ha bidat i sina
gömslen med hanarna på spänn. Nu ila de till undsättning.

Ruggiero har åter kommit till sans men ej till besinning.
Han minns ej vad som skett. Han känner smärta i sidan,
sticker in handen och drar ut den blodig. En olyckshändelse?
Han hinner ej återfå minnet förrän hjälparna äro där. Snabbt
lägga de ett provisoriskt förband att hämma blodflödet. De
draga av sig skjortorna och binda ihop dem till en sorts

hängbår i vilken de placera den sårade. En av dem hämtar
hans bössa.

I en sal på slottet sitter miss Jane-Ann vid en flygel och
kvintilerar: dansmelodier, glada bitar - kanske blott för att
förströ oron som plågar hennes väninna Marcella. Det båtar