Sida 585

omåttligt utpyntad med kvartsmeterbreda sidenband hängande
ned från hjässan till fotabjället skrider fram mot prelaten,
hållande gossen på armen. Modern gör en rörelse för att
taga barnet, men amman skjuter henne stolt åt sidan. Som om
hon inte visste, hur man hälsar en eminens! Hon böjer sig

ned och kysser ringen, så tar hon i ett kraftigt grepp den
prelatensiska handen och för den till barnets mun. Så
förevisar hon pysen, säger:

- En riktig Guds ängel, eminenza, men skada och skam
att han inte kan gå! Och hon förevisar de slankiga, slappa
benen. Det plågar barnet, det plågar än mer dess mor. Donna
Jane gör åter ett försök att taga sitt barn. Förgäves! Pekande
på henne med tummen säger amman till prelaten: Det är
moderns fel. Alla engelskor är tokiga! Följde hon mitt råd, skulle
han kila omkring som en kanin. Nu bli både far och mor oroliga
och belägra amman som lugnt och skickligt sköter dem med
armbågarna, och hon fortsätter vänd till prelaten: Mor min
förstod sig på sånt här och folk kom långväga ifrån för att