Sida 593

att icke donna Jane-Ann hört dessa bekännelser! Vad hon
skulle ha skrattat! Vad hon skulle ha gjort narr av hela det
andliga ståndet! Hur hon skulle ha klätt av dem in på bara
kroppen. Monsignoren sveper rysande kaftanen tätare kring
sig; själve don Giovanni måtte le vid tanken på donna Janes
rappa tunga. - Men några av de sjuka ha trängt sig in i
den yttre klostergången, bida i ångest och längtan...

Priorn återvänder följd av munken, som alltjämt har
kapuschongen neddragen. Han går fram för att kyssa ringen men
prelaten avvisar honom med en brysk åtbörd.

- Visa ditt ansikte!

Munken slår tillbaka kapuschongen och visar en profil som
en gång jämförts med romerska kaméer. Monsignore betraktar
honom med donna Janes frivola och sakliga beundran. Vid
Jupiter, inte illa! Don Giovanni får ett mindre bistert uttryck.
Halvt ofrivilligt lyfter han sin hand och Ruggiero kysser
ringen, rätar åter upp sig, lugn, oberörd. Prelaten säger: