Sida 595

Säger Ruggiero:

- Sant, eminenza, och då mina förmän ej straffade mig,
straffade jag mig själv. Så sagt, river han upp kåpa och tröja,
blottar sin rygg, som är fårad med blåröda rulsor.


Prelaten springer förtörnad upp, monsignore gör en grimas,
priorn tappar för ett ögonblick fattningen, med fubblande
händer drar han åter upp kåpan, säger:

- Jag har förbjudit honom! Han gisslar sig i smyg!
Betraktar Ruggiero honom med ett föraktfullt leende, säger:

- Bröderna veta, att jag gisslar mig varje gång jag botat
en sjuk. De skvallra därom på gator och torg och allt flera
bliva de sjuka.

Prelaten överväger, han gör priorn en fråga, han säger: