Sida 599

skälvningar och stelnar i hårt slutna läppar. Han sänker trevande
handen och lägger den över den lames uppåtvända panna.
Efter några ögonblick av inre koncentration säger han:

- I Santa Agatas och Sant Antonius namn...Han gör ett
uppehåll och åter rycker det spasmodiskt kring läpparna, han
fortsätter: ...och så sant mina händer äro rena från blod,
helar jag dig.

Prelaten står stödd mot muren, skälvande av sinnesrörelse,
unga monsignore visar ett intresse som ej kunde vara
allvarligare och större på en kapplöpning, priorns spänning blandas
med stolthet och triumf. Och de sjuka! De tappa sina ögon,
de flämta då och då krampaktigt efter luft, de sjuka lemmarna
få liksom sitt eget liv oberoende av den övriga kroppen, vrida,
sig i avund och längtan efter bot. Ruggiero? Han förblir
orörlig, lever endast i känseln. Och han känner den sjukes
händer treva i kåpan, kring benen, känner hur de taga allt
fastare grepp, hur han tynger, hur han långsamt klänger sig
uppför undergörarens kropp, famnar honom allt högre, kring