Sida 452

revelj på dörren, öppnar den resolut, stiger in, drar upp
gardinen och - drar en lättnadens suck som övergår i ett
ganska moderligt leende. I sin säng ligger hennes skyddsling,
löjtnant Sten van Loo. Bädden förefaller något oordnad men
åtminstone för tillfället kysk. I alla händelser skall den unge
mannen väckas, vilket inte faller sig lätt. Den sömndruckne
mumlar: Gudomliga lilla sötnos, ge mig en kyss! - Och han
vänder sig från väggen, småler ömt och slår sakta upp ögonen
- som likväl åter slutas utan vidare vällust. Han säger:

- Nej, titta på gumman - då mister armén offensivandan
och söker betäckning.

Och han rullar åter mot väggen med täcket upp över öronen.
Det kan behövas - men hjälper inte. Gumman är besluten
att väcka honom till sina plikter och sina synders besinnelse.
Så tar hon då ett jakthorn från väggen och med kinderna
uppblåsta som domedagens änglar stöter hon i basun.

- Åhå ja ja, suckar löjtnanten. Friden är slut Han sätter