Sida 455

- Det var så sant det, löjtnanten - min pojke har varit
här. Han kommer igen om en liten stund. Hon lyssnar -
nickar så åt svaret. Hon börjar åter stöka omkring lite men
alltjämt på samma oroliga och tankspridda sätt.

Löjtnanten kommer ut ur badrummet svept i sin rock. Han
är rätt betydligt förändrad fast mindre till utseendet än
uttrycket. Tjuvpojken, som nyss munhöggs med gumman och
räckte ut tungan åt sin egen spegelbild, ser nu nästan hotfullt
allvarlig ut. Likvisst söker han stryka bort molnen, då han
varsnar den gamla vännens oroliga sidoblickar. Han sätter sig
vid rakbordet och begynner toaletten. Gumman kan inte styra
sin ängslan. Hon dåttar lite vid husbondens axel och muttrar
fram sina frågor. Han svarar lugnande:

- Antagligen kommer sergeanten för att begära order. Vi
ha ju manöver om ett par dar.

Det lugnar ju, dock tillfogar gumman för säkerhets skull: