Sida 458

faller inte för några frestelser! Det vill han påstå...

Pang! Upp flyger dörren med fart. Förvånad skyndar
löjtnanten ut i salen. Där traskar gumman omkring med sin
handduk, dammar och dammar och dammar och varken hör eller
ser. Men mitt på golvet upptäcker löjtnanten något som man
skulle kunna kalla ett flärdens eller frestelsens altare. På ett
bord eller stol har samlats alla de syndens symboler som nyss
avslöjats av dagsljuset av en moraliskt upprörd gammal
kvinna. Och mitt i det hela tronar den sköna synderskan,
den bålde krigaren och det fula svinet - bakom dem sträcker
djävulen sniket sina klor - i sanning en symbol att beakta
av den syndiga människan, en symbol för djävulen, världen
och vårt eget kött...

Löjtnanten ser på altaret och han ser på gumman och åter
på altaret och åter på gumman. Så börjar hans kropp skaka
av något som liknar hickningar eller den sjösjukes svåra
lidanden. Med möda övervinnande dessa kroppsliga svagheter hotar
löjtnanten sitt städ med knuten näve och säger: