Sida 459

- Kom det ihåg, Olsson, att lyssnar hon en gång till så -
så - så mister hon sina epåletter...

Storögd slår gumman sig för bröstet. Lyssna? Skulle hon
ha lyssnat... Nej, nu vill hon bara säga...

Löjtnanten flyr, reglar dörren om sig. I ett hörn med ryggen
vänd mot sergeanten söker han återvinna sin andliga jämvikt.
Den brottslige betraktar honom i smyg med växande
förhoppningar. Löjtnanten är ju full av grin! Ett svagt hopp tändes
i hans eget. Men nu vänder sig löjtnanten åter mot honom,
allvarlig, sträng, förman i varje tum. Han säger:

- Sergeant, jag kommer att anmäla er för översten såsom
varande fullständigt oskicklig till expeditionstjänstgöring.

Den kraftige fyren rycker till och musklerna spännas. Grinet
försvann hastigare än det vågat sig fram. Men disciplinen tar
ut sin rätt och han står orörlig. Hans förman fortsätter något