Sida 462

En vacker sensommardag - i skogen.

Två flickor - båda något över tonåren - nätta, söta,
sommarlantligt enkla i klädsel och pynt - den ena dock klädd
med lite koketteri, hennes silkesstrumpor exponeras betydligt
mer (bådas äro för resten stoppade) - hon är dessutom
livligare, kokettare i sitt sätt, under det att den enklaste av de
två också är den allvarligaste.

Och vad ha de för sig? Nå ja, vad har man för sig en
sensommardag i djupa skogen? Plockar bär, plockar svamp,
skrattar åt en ekorre - är man två flickor så gå munnarna
givetvis utan uppehåll. Så även här, särskilt vad den lilla
koketten beträffar. I trots därav får hon tid att lägga de flesta
bären i munnen, de första i korgen.

Plötsligt och just då hon ska föra ett bär till munnen
spärrar hon icke blott upp munnen utan även ögonen och
stelnar till. Skogen har genomdallrats av en dov knall! En
till, en till. Hon blir rädd.