Sida 465

skubbar. Nu blir den allvarliga förargad, tar kamraten i armen
och söker draga henne med sig. Men vad vet hon om krig!

Från ett annat håll kommer en ny hord av vilda män, lägger
an, skjuter, stormar vidare. Och där ligger den arma eller
snarare sitter - svårt sårad att döma av de vilda klagotjuten.
Omöjligt att få henne ur fläcken. Kommer så löjtnanten själv.

- Vad har hänt? frågar han den allvarliga. En olycka?
Han kommenderar halt.

- Visst inte, förklarar den allvarliga skamsen, flickan är en
höna - se där hela olyckan.

Löjtnanten ler soligt, söker med blicken bland sina män,
kommenderar:

- Sergeant Olsson! Konvojera damerna till deras hem.
Möter ni fienden så hugg bara ned den rackarn! Och han gör
honnör för damerna och sergeanten, gravallvarlig, gör honnör