Sida 467

Förgången var en blodig dag...

Om inte blodig så ansträngande. Somliga har det si,
somliga har så. Somliga få ligga i lador och mugga sin kommis,
andra få bo på herrgårdar. Tvenne ädla räddare ha det nästan
bäst, ty en av de bästa gårdarna, Skurbo, har inbjudit dem.
Dess ägare, brukspatron Schurner, är just ingen gästfri man
men står nu i alla fall själv på trappan och tar fryntligt emot.
Han är en storväxt bred man omkring de sextio. Näsan en
smula platt, kindknotorna utstående, snarast en mongoltyp.
Inte just snarvacker att se på, men som sagt fryntlig, när han
nu välkomnar löjtnant van Loo. Sergeanten får ock en
hälsning, fast blott en nick. Bredvid husherrn står det lilla offret
för krigets vådor. Den nätta dräkten med det lilla förklädet
visar att fröken Mimmi är ställets husa. Brukspatron bjuder
sin gäst stiga in, men då nu sergeanten en smula
underhuggaretafatt gör min av att följa exemplet, säger husets herre
tämligen högdraget och bryskt:

- Mimmi, se till att sergeanten får vad han ska ha.