Sida 476

Den gamle står ett ögonblick med gapande mun, så brister
han i ett hejdlöst skratt, skrattar tills han tappar både butelj
och glas. Men de unga där uppe ser intet, hör intet. Och då
nu omfamningen långsamt löses, är den gamle ren på väg
uppför trappan. Han stiger in i salen. Han talar lugnt och
leende. Han har ingenting sett.

Det ser alltså ut som om aftonen skulle förflyta behagligt.
Tyvärr kommer strax därpå befallning från »krigsledningen»
att van Loo omedelbart skall infinna sig i högkvarteret för att
mottaga instruktioner för en nattmanöver. Återstår således
blott att tacka värdfolket och taga avsked. Genom en lycklig
slump - eller någonting annat - får de båda unga åter några
sekunder för sig själva, så många att han hinner tillviska
henne några ömma och tröstande ord. Knappt har han dock
lämnat sitt värdfolk, förrän han blir offer för en
fruktansvärd oro. Mimmi stjäl sig till ett samtal; hon berättar att

gubben varit vittne till den flyktiga kärleksscenen. Att
sergeanten i själva verket lett hans uppmärksamhet till fönstret