Sida 477

vet hon icke, men väl vet hon att tortyr av ett eller annat slag
väntar hennes stackars matmor - av andlig art säkert, men
sannolikt också av kroppslig.

Å ena sidan har han sina order och dessutom omöjligheten
att ingripa innan någonting skett, å andra sidan är det honom
hart när omöjligt att lämna den lilla stackaren allena med
odjuret, helst han själv bär skulden till dess vrede. Vad skall
han göra? Motvilligt väljer han en medelväg - befaller
sergeanten, som ju redan är inne i situationen, att stanna på
gården för att i nödfall ingripa. Så stiger han till häst, lämnar
gården.

Där händer i förstone ingenting. I salen befinna sig
godsherrn och hans unga fru. Det som först oroar henne är
gubbens ovanliga munterhet. Den är inte bullrande. Han sitter i
ett hörn av rummet och fnittrar för sig själv under det att hans
blickar oavlåtligt hänga vid unga frun. Hon går planlöst av
och an sysslande eller låtsande syssla än med ett än med
annat. Slutligen härdar hon inte ut längre, hon måste veta