Sida 478

orsaken till hans munterhet. Å, säger han godmodigt, han kan
inte glömma kärleksscenen. De ungdomarna, de ungdomarna!
Hon tror att han syftar på Mimmi och sergeanten, hon
försöker att skratta hon också i ett skräckbegär att dela hans
sinnesstämning. Han går bort till fönstret och vinkar henne
till sig för att riktigt i minnet återkalla den lustiga scenen.
Hennes ångest stiger men alltjämt försöker hon le.

- Just så här gick det till, säger han och i det han
långsamt drar den stelnande flickkroppen intill sig imiterar han
kärlekssoenen mellan henne och van Loo. Så grinar han henne
i ansiktet. Ack ja, visst måste ju det vara behagligare än att
gå och vänta livet ur en gammal man!

Nu vet hon både vad som har hänt och vad som väntar
henne. Han släpper sitt tag och hon drar sig långsamt och
skälvande baklänges. Han nöjer sig tills vidare med att vräka

ut den gamle betjänten, som förut obemärkt sysslat i salen
eller rummet bredvid. Så låser han dörrarna och vänder sig