Sida 479

långsamt mot sitt offer. Hon står upptryckt mot väggen ur
stånd att röra sig.

Nere i vestibulen träffar betjänten Mimmi och sergeanten.
Den gamle är översiggiven av medlidande och skräck och nu
bestorma han och flickan sergeanten att ingripa. Han gör
motvilligt ett försök men återvänder. Dörren är reglad. Ska
han kanske bryta sig in? Å nej tack, småler han bittert och
försmädligt. Löjtnanten har redan skaffat honom obehag hos
hans förmän - nu tänker han inte sätta sig i klistret, därför
att löjtnanten behagat kyssa en annans hustru. För resten -
vem vet, vad de ha för sig där uppe? De kuttra kanske som
två turturduvor eller som han själv och hans lilla Mimmi.
Han gör försök till nya smekningar men får plötsligt känna
att turturduvan har näbb och klor. Mer än så - hon har
också rådighet. Hon ringer i telefon till en banvaktarstuga vid
en vägkorsning där van Loo måste fram. Hon har både otur
och tur. Ett enormt långt godståg rullar just förbi och
banvakten står på sin post utan att höra telefonens signaler. Å
andra sidan hindrar detta tåg van Loo att komma fram. Han