Sida 483

angriparen ifrån sig. Och det tumlande fall, som han nyss
hejdade ger han nu själv en vida kraftigare fortsättning. Han
hämtar andan några ögonblick, så blir han orolig, skyndar
utför trappan - där nere ligger den gamle, livlös. I detsamma
kommer betjänten utifrån och finner sergeanten lutad över
den döde. Det är också betjänten som tillkallar van Loo. Hans
bestörtning är icke mindre och likväl verkar han mera sansad
än sergeanten, som förvirrad stammar:

- Ren olyckshändelse - jag stod ute på gården - han
måste ha snävat...

Löjtnanten skakar på huvudet.

- Nej, ingen olyckshändelse.

Ännu mera upprörd börjar sergeanten bedyra sin oskuld.
Onödigt. Löjtnanten säger:

- Ni behöver inte befara några misstankar. Det var jag