Sida 488

in i ögonen, nickar, men ler icke.

- Nå ja, fortsätter löjtnanten och ler nu inte heller han,
skulle ni återvända till trakten så kan ni ju berätta för vänner
och bekanta att jag givit mig ut på långfärder.

Sergeanten gör honnör och svarar avmätt:

- Ska ske, löjtnanten.

Så skils de.

Och se - sergeanten håller sitt löfte! En senhöstdag kör
han upp på gårdsplanen. Han är civilklädd. Och vem tar emot
honom om inte Mimmi! Någon liten klockarkärlek tycks sitta
kvar i flickhjärtat och det skulle nog inte vilja mycket till för
att armarna skulle slås kring hans hals. Men det lilla som
behövdes kommer inte alls. Han betraktar henne ytterst kyligt
och högdraget, frågar om hennes nåd tar emot. Flickan stirrar
häpen och snopen på honom.