Sida 495

ett ögonblick och säger till sin kavaljer:

- Tyvärr är jag upptagen hela eftermiddagen - jag skall
träffa en mycket kär vän.

Van Loo tar det nästan som en pik åt honom. Vänner tycks
hon inte sakna, tänker han, och småler en smula beskt och
melankoliskt. Han går flanerande utmed stranden, ensam i
folkvimlet. Äldre människor sitta och titta på de yngres
vattenlek. Där sitter bland många andra den utpyntade damen. Van
Loo passerar tätt bakom hennes uppspända parasoll. Men han

är inte nyfiken. Har annat att tänka på och går förbi utan
att bliva bemärkt.

Under tiden har fru Helen, alltjämt svept i sin badkappa,
noggrant studerat hotellets rumstavla med dess innehavares
namn. Hon stiger så fram till portierlogen och får sin post
ooh sin nyckel. Hon bryter långsamt ett brev stående vid själva
disken och så nära nyckelhållaren som möjligt. Då portiern