Sida 499

I det mindre rummet i van Loos dubblett står han och
Helen i en lyssnande ställning. Någon har knackat på det
yttre rummets dörr och någon stiger in utan att vänta på svar.
Helen stannar i det inre rummet men van Loo går mot dörren
till det yttre rummet.

Sergeanten står mitt i rummet och de båda herrarna mötas.
Man kan inte säga att mötet är vidare hjärtligt. Snarare dovt
morrande, åtminstone från sergeantens sida. Han uppmanar
van Loo att genast lämna platsen utan att försöka få tala
med Helen. I annat fall tänker han inte låta hindra sig i att
låta rättvisan ha sin gång. Han är än så länge hövlig, lugn
och en smula överlägset kall. Van Loo ser betänksam ut.

- Jassa, det menar du! Du tror att du har mig fast. Men

du skrämmer mig inte med hot om angivelse. Och vad Helen
angår så - stig ut, Helen, jag ber.

Helen kommer ut i det yttre rummet. Hon är upprörd över