Sida 503

Helen sitter fullkomligt apatisk på en stol vid fönstret. Hon
rör inte ett finger. Men då mannen tar några av hennes kläder
ur ett skåp springer hon upp och rycker dem ur hans hand.
Hon tänker inte lämna hotellet. Hon tänker inte lämna van
Loo i sticket. Mannen kan ju resa, han, hon blir i alla fall kvar.

Sergeanten mister nu tålamodet i rätt hög grad. Han blir
aldrig brutal mot henne som den förra mannen, men han
tuggar sin ilska mellan sammanbitna tänder. Dock förefaller
det som om han i det längsta ville behärska sig, i tro att på så
sätt kunna förmå Helen att följa sig. Men ju ivrigare han blir
desto lugnare och bestämdare blir hon.

Scenen avbrytes genom att van Loo utan föregående
knackning stiger in i rummet. Efter honom följer betjänten. Van Loo
förefaller strålande glad. Nästan uppsluppen.

- Nej se, packningen i full gång. Utmärkt! Men ett litet
misstag är begånget, Helens tillhörigheter skall ej
sammanblandas med mannens.