Sida 506

en timme. Så gör han min av att gå, men kommer inte långt,
ty dörren slås upp och gumman gör en strålande glad entré.
Hon ser sina båda pojkar stående bredvid varandra och antar
att de nu som i gamla dar äro de bästa vänner i världen. Hon
sluter dem båda i sin famn, dunkar dem på ryggarna, klappar

så den enes kind med ena handen och den andres med den
andra i det hon säger en smula sturskt:

- Vår Herre får allt till sist ha gehör för vad en klok
gammal kärring säger. För alla de gånger jag bett honom att
mina båda pojkar skulle få förbli vänner hela livet igenom.

Van Loo har svårt att dölja ett litet ironiskt leende. Men
så tar han gummans huvud mellan sina händer, smeker hennes
kind och ger henne en ärligt menad öm kyss.

Bakom gummans rygg ger van Loo ett tecken åt betjänten
att följa sig och till Helen gör han ett tecken att hon ingenting
skall säga, men komma efter så fort hon kan. Hon nickar