Sida 728

Madame Ponson tar illa upp.

- Du gör klokast i att vara en smula hövlig mot mig och
min släkt, säger hoa, åtminstone så länge du inte fått ut
Hortenses hemgift!

Roberts ansikte skuggas ett ögonblick av ett högdraget
allvar, men i nästa sekund har han rest sig och fattat mosters
hand, som för att kyssa den. Men det blir ingen kyss. Han
granskar handen genom monokeln, vänder sig till Hortense
och säger:

- Det är sällan man ser så oförfalskade landsortsnaglar!
Att döma av myllans dunkelbruna färg är den från Provence.

Moster Rosalie går. Hortense blir sårad och madame
Ponson blir arg. Icke för ty vill hon försöka att förströ denne
svärson, som grinar åt hennes gammalmodiga finesser, beter
sig ohöviskt mot familjen, blir halvt vansinnig av äckel inför
en misslyckad möbel, och som slutligen på nytt sjunker