Sida 741

och blåser röken uppåt, nedåt, och åt sidan, regelbundet som
ett urverk, i det han säger:

- Vad det gläder mig, madame, att se er! Jag har väntat
länge på ert besök.

- Det betyder att du behöver pengar förstås! Nå ja, jag
vill inte vara oförsonlig. Jag har givit min notarie order att
utbetala Hortenses hemgift.

- Tala inte så högt, madame! Min skräddare är där inne,
och han kunde få slag av pur barnslig glädje! Madame låtsas
inte höra, hon har allvarliga saker att tänka på:

- Men i gengäld, Robert, fordrar jag att både Hortense
och du ändra levnadssätt! Så här får det inte fortsätta!

Hortense hör, där hon står i draperierna, moderns
moralkakor. Hon gör en trumpen min och tänker lämna sitt
gömställe, då i detsamma major Renard, tyst på tå, närmar