Sida 775

Gamla hennes nåds notarie, antikverad och landsortsaktig
som hon själv, sitter i sitt lilla kontor vid en enkel lunchbricka,

då han hör en bil stanna utanför porten. Han ställer i all
hast undan brickan i fönstersmygen och fiffar som hastigast
upp sig för att värdigt mottaga dandyn.

I vestibulen stannar Marcel och Jean, som vägrar att vara
med längre. Han är synnerligen besvärad och orolig. Kragen
klämmer honom, han är ovan och känner det obehagligt
i de fina kläderna, monokeln vill absolut inte sitta fast, och
han måste grimasera kolossalt för att åtminstone vinna något
resultat. Han pustar och torkar svetten ur pannan. Marcel
betraktar honom kritiskt och ger nickande goda råd undet
det han tar fram ett par nyköpta handskar och trär dem på
sin protegé:

- Tag aldrig av dig handskarna! Låt bli att svettas! Riv
dig inte i håret! Rör dig som om du varit sängliggande sjuk