Sida 785

hövligt för att inte säga nästan krypande uppträdande lyckas han
få deltaga i måltiden. Nu kommer hela gåsaflocken för att
bringa honom sin hyllning. Åtminstone se de ödmjukt tillgivna
ut, där de med sänkta huvuden nalkas honom. Han klappar
gåskarlen vänligt på huvudet, men det skulle han inte ha gjort,
vingarna slå, näbben hugger. Lyckligtvis står trädgårdsstegen
bredvid. Han räddar sig snabbt upp på den och kan med
förakt se ned på fienden ända tills modersuggan kommer
och börjar skubba sig mot den vacklande stegen. Men han är
inte rådlös, han svingar sig ned på Grålles rygg och rider stolt
bort från otacksamma och vrångsinta djur upp till ladugården.
Han öppnar dörren och en flock får störtar ut, efter dem
komma en efter en korna. Han hejdar den första, håller
tillbringaren under hennes juver, klappar henne vänligt
manande:

- Såja, såja, vi är ju en liten kossa. Försök inte lura mig,
därför att jag är född i stan. Bara en liter, kossan lilla, bara
en halv! Men kossan vill ej och inte heller hennes systrar,