Sida 813

vill ha rätt att tro på den själv.

Hortense är stolt över sin käre i trots av att hans beslut
går tvärtemot hennes hetaste önskan. Hon är betagen av
hans fasta manlighet - just detta som hon saknat hos Robert.
Hon smeker honom och viskar varma ord, inte lidelsefulla som
hitintills, utan lugnt innerliga, som för lyssnaren vid draperiet
äro grymmare och mera ofrånkomliga än de förra.

Robert står och smeker bukettens blommor, som om det
vore ett kärt huvud. Ännu skimrar en gnista av det där
spjuveraktiga hånlöjet, som aldrig övergivit honom, i
mungipan, men plötsligt slocknar det, och han bryts ned i ett trött,
modlöst sammansjunkande. Och buketten faller ur hans hand
utan att han själv tycks märka det. Så går han långsamt
tillbaka genom hallen till sitt eget rum.


Där inne är Marcel i färd med att förklara för de båda
herrarna att det är nonsens att utmana markisen, då den