Sida 18

skyndsamt var och en till sitt. Elsa kan själv ta sig in i sin stuga,
Flickorna skynda därifrån. En tät hagelskur faller och det
blixtrar på nytt. För varje blixt kryper Gycklaren samman,
höljer sig i kappan, sticker dess emellan fram ansiktet och
grinar förskräckt och ilsket mot himlen. Hundarna ty sig
skälvande intill honom. Ny blixt - han skyndar bort till
Stor-Lars stuga, knackar på dörren, hundarna krafsa.
Stor-Lars hustru öppnar, visar honom bort. Han skyndar med
stigande förskräckelse från dörr till dörr. Några öppnas
icke, från de andra blir han bortvisad. Slutligen kommer han
till Elsas dörr. Han tvekar, grinar illa. Men en ny blixt
kastar honom fram mot dörren. Han knackar och ber.
Hundarna krafsa. Dörren öppnas av Elsa. Hon betraktar honom
ett ögonblick med vedervilja men ger så ett tecken att han
kan stiga in. Han håller kappfliken för ansiktet då han
passerar henne och slinker in, följd av hundarna.

Elsas stuga är liten och torftig. Till vänster i fonden en
dörr, till höger därom i hörnet en spiselhäll under rökhuv.
Under fönstret en fållbänk, mitt i rummet ett bord och ett