Sida 22

ett lurande drag över ansiktet Han böjer sig hastigt ner över
Elsa, som om han ville lyssna till hennes hjärtas slag.
Ett skimmer av illparig belåtenhet glider över hans ansikte,
Han granskar henne uppifrån och ner, tar så plötsligt den
halvmånformade nålen ur hennes tröja, granskar den belåtet,
söker ivrigt, tar en garnända ur tröjan över hjärtat, drar ut
den, prövar den med tungspetsen och börjar tvinna den
mellan fingrarna i det han drar ut den allt längre och
längre. Pudlarna resa sig på bakbenen och stående med
framtassarna mot varandra på var sin sida om tråden tyckas de
vilja hjälpa honom i arbetet. Han prövar tråden mellan
tänderna, böjer sig så ned och biter av den tätt intill Elsas bröst.
Så tar han ett långt, vigt skutt upp på härden. Slår ett hårt
slag över strängarna.

Elsa vaknar. Hon springer upp, ser sig förskräckt och
yrvaket omkring, stillnar, ansiktet mörknar vid hågkomsten
av drömmen till förtvivlan och lidelse. Hon knyter händerna
och säger: