Sida 72

Det är Britas kropp, vaggad av vågorna. Håret upplöst,
ansiktet vitt, dött, ögonen slutna.

Roddarna få tag på henne och hala henne ombord.

Brita ligger utsträckt i foren. Gycklaren på knä lyssnar till
hjärtat. De andra vänta i spänd förskräckelse. Hon är död,
förklarar han. Elsa faller på knä vid den döda. Gycklaren
hånler. Då Elsa vill resa sig hejdar han henne genom att
lyfta den dödas hand med hårt slutna fingrar. Elsa blir rädd,
håller för ögonen. Gycklaren bänner upp fingrarna och tar

något ur Britas hand, som han räcker åt Elsa. Skälvande och
motvilligt tar hon emot.

Hon ser som i ett töcken tre händer. Den dödas
framsträckt nedifrån, sin egen framsträckt uppifrån, mellan dem
Gycklarens hand, som håller nålen.