Sida 343

Fru Inger tillstår sanningen och den förnäma damen vänder
sig mot sin följeslagare och säger helt upprörd med höjda
ögonbryn och snörpen mun:

- Men det är ju oerhört! Bara ett barn, en fullvuxen
flicka! Det är ju i och för sig en rikedom!

Ja visst är det en rikedom. Där hon nu står med de
blottade axlarna i solen, leende och ung är hon förvisso en
rikedom. Och den Blinde, som sitter i fönstret och leker med
hennes hand finner även han att hon är en rikedom. Men den
förnäma damen griper med ett ganska resolut grepp sin
följeslagare kring handloven och tvingar honom att åter stoppa in
den plånbok han i sitt ungdomliga lättsinne redan halat fram.
Hon säger:

- Nej, min käre Axel, jag står här å föreningens vägnar
och låter inte dupera mig av någon falsk nöd. När ni verkligen
behöver vår hjälp kan ni komma till oss!