Sida 372

Det är sent. Bugande öppnar Grand Hotel Royals portier
dörren för doktor Fels, och på trottoaren framför hotellets
upplysta fönsterrad står en majestätisk polis och följer med
misstänksamma blickar Merethe och hennes följeslagare, som
långsamt gå utmed fönsterraden. Plötsligt stannar Merethe.
En av fönstrens halvgardiner är så mycket fråndragen att hon
kan se in i det starkt upplysta rummet. Skenet faller över
hennes ansikte och färgar det blåvitt. Förtvivlan, grämelse,
vrede har drunknat i en enda stor, allt utjämnande trötthet
och över denna tomma trötthet glider reflexen av en nästan
omedveten ömhet och en hopplös längtan.

Och där inne i det upplysta, eleganta rummet står den
hjälpare och riddare som hon nyss avskedat. Han har just kommit
in och räcker sina ytterkläder åt en tjänare. Han går fram till
tidningsbordet, tar med likgiltig min en av tidningarna och
börjar ögna igenom dess spalter. Då grips han av en
obestämd oro. Han tycker sig känna att någon betraktar honom
men han vet inte rätt varifrån. Han lägger bort tidningen
och ser sig omkring och hans blick fastnar vid det fönster,