Sida 382

granska med försmädlig ömkan dess kala torftighet. Besöket
väcker onda aningar hos Merethe, men hon kan inte gärna
visa sig oartig mot den, som nyss lånat henne bröd. Tvärtom
försöker hon så mycket som möjligt att bekämpa sin ovilja
och visar en glad och vänlig uppsyn, vilket dock endast i ringa
grad lyckas henne.

Så mycket hjärtligare flina de båda megärorna när de nu
stiga fram mot henne, och slyngeln i fönstret betraktar
gillande gruppen då han säger:

- Det är rätt, tala förnuft med Merethe! Jag ska se till
att inte blindbocken kommer och stör er!

Och med smidighet och oanad energi kastar han åter benen
över fönsterkarmen och försvinner.

Grannkvinnan tar Merethes arm, smeker den vänligt och
säger moderligt förmanande: