Sida 395

- Om ni har hundra kronor att ge mig i förskott, så går
jag in på engagemanget.

Direktörens ansikte lyser upp i ett triumferande leende.
Nu halar han upp guldfågeln ur plånboken, Merethe snappar
åt sig sedeln, skyndar sig att finna några övertygande ord
till förklaring över att den fallit i golvet och låter så den
Blinde med egna fingrar känna att den nu ligger väl instoppad
i börsen. Han ler över sin ängslan, skyller på att han är
vimmelkantig efter den oförklarliga händelsen i porten och hur det
nu är så kan han inte längre återhålla sina tårar utan brister
i gråt hos Merethe.

Direktören föser ut den främmande karln genom dörren
försöker sedan själv att komma i en sista mimisk rapport med
Merethe, men då detta inte lyckas honom, ryckar han på
axlarna och försvinner med en diskret och förbindlig liten
bugning.