Sida 423

förtret och blir samma förbindliga kavaljer som nyss. Icke så
Merethe. Hon dröjer som i tankar och säger slutligen på en
gång trotsigt och vemodigt:

- Jag hade en gång en vän och beskyddare - en blind
musikant!

Trots sin världsvana har hans Höghet en smula svårt att
undertrycka sin förvåning över jämförelsen, men Merethe
märker det inte utan fortsätter:

- Mig lände det till lycka, men honom kostade det livet.

- Sen dess har jag beskyddat mig själv!

Det vemodiga minnet förjagas av den trotsiga, självsäkra
känslan av egen kraft, och käckt och en smula utmanande
betraktar hon Hans Höghet, som emellertid är situationen
fullständigt vuxen. Han beundrar fru Merethe i högsta grad,
men denna beundran gäller inte hennes självsäkerhet. Dock