Sida 104

II.

En gång hände det, att Samuel Eneman ej obetingat
lystrade till klokhetens bud och härför fick han uppbära mycken
försmädelse. Det var på vårsidan; hela hamnen väntade med

spänning ankomsten av ett stort fartyg, som nu närmast skulle
komma från engelsk hamn men som dessförinnan gjort en
lyckad långseglats. Större delen av besättningen hörde hemma
i staden och hamnens ungmor kunde ha orsak att hoppas ej
blott på kärlekens grönskande skogar utan ock på glittrande
guld och mjukt silke. Pojkarnas löften i brev och hälsningar
hade varit överdådiga och även om försiktigheten bjöd att
skriva tre fjärdedelar därav på det vällovliga skrytets konto,
fanns det mark nog kvar för att bygga stora luftslott.

Ett så lyckosamt skepp måste också väcka Samuel Enemans
intresse. Han satt flitigt vid sin kikare och gick både morgon